MUSIKOFFER

Jag har sprungit omkring på stan som en yr kyckling idag. Har hittills hittat ett par klädalternativ och ett par stövlar till på torsdag och så har jag fått naglarna fixade för första gången. Det är sjukt läskigt att göra saker som är lätta annars, sms:a är nästan omöjligt och att skriva på datorn är inte mycket lättare.

Jag kan inte fatta det, jag minns fortfarande den där dagen för två år sedan då jag såg Tokio Hotel uppträda med Monsoon på EMA. Jag hoppade i soffan av glädje, det var så fantastiskt. Visst, innan det hade jag alltid uppskattat att se denna gala men det var då drömmen väcktes, eller två drömmar faktiskt. Den ena vara tt faktiskt få se Tokio Hotel live. Jag hdae ju alrig varit på någon konsert men just då insåg jag hur fantastiskt det måste vara, sedan var det ju själva galan också. Tänk att få vara där. Och nu kn jag knappt fatta. Att jag faktiskt kommer att vara där. Lilla, tråkiga, jag, totalt random i en arena som är typ till hälften fylld med Eliten och resten är sådana som jag. Jag kommer dessutom att se dem uppträda, Tokio Hotel. Jag fattar det inte. Det är på något sätt oerhört svårt att greppa. Oerhört svårt.



// Sara