MUSIKOFFER

Jag antar att jag bör förklara varför jag inte blogga ofta längre.

Jag bloggade länge för att jag kände at jag hade ett ansvar att göra det. Har man en blogg bör man ju liksom hålla efter den. Och visst tycker jag om att blogga, ibland.

På sista tiden har jag tyvärr inte haft ork eller tid att ta hand om mig själv och då är det inte konstigt att bloggen blir det första jag sätter åt sidan. När man inte orkar med läxorna och ens att träffa sina kompisar då känns det meningslöst att även i skrift försöka hålla upp en fasad som jag knappt orkar hålla uppe bland folk.

Vad är problemet då? Vad är för fel på mig? Troligtvis inte mer fel än på alla andra, men bara för att jag inte gnäller betyder det inte att allt är okej.

Jag tar skit, ofta. Jag blir sur för småsaker, ofta. Men jag säger det inte högt. Jag tycker inte at det är relevant. För sanningen är sådan att jag inte tycker att jag förtjänar det. Jag vill inte daltas med och jag vill inte att folk i min närhet ska ta illa vi sig av detta. Det är bara fakta. Jag tycker inte om mig själv. Nu var det sagt. Jag har inte gjort det på många år. Ingenting jag gör kan nå upp till de krav jag sätter på mig själv. Säger någon att jag är ful eller korkad tar jag det som fakta, inte som andras åsikt. Vartenda litet klagomål, varje förolämpning fastnar. Om folk verkar sura så tar jag på mig skulden, jag försöker alltid vara till lags och lyckas ändå aldrig.

Jag känner inte mig själv, den jag har blivit och under andra omständigheter skulle jag nog ha varit annorlunda.

Skulle jag få välja skulle jag vara någonstans helt ensam under en lång tid. Utan att behöva låtsas vara någon jag egentligen inte är. Utan ett behov av att vara till lags. Tro inte att jag inte bryr mig om er alla, det gör jag och kanske är det därför min fasad finns. Problemet är att jag tappat bort mig själv. Men, endast jag kan finna mig själv och jag vill som jag tidigare nämnt inte ha massa ord av medkänsla. Jag vet vilka mina vänner är och jag vet att ni bryr er. Detta inlägg är bara för att jag ska slippa berätta, jag vet at vissa undrar. Kanske ni undrar vart gnistan tog vägen, den fanns inte där från början.

Jag ska ta mig ur det här och jag ska göra det själv. Endast jag kan finna vem jag vill vara och vad jag ska göra med mitt liv. Jag började med att säga sanningen.