Konstig dröm
Varning för ett väldigt långt inlägg, jag funderade först på att ge ut inlägget som bok :P
I natt hade jag en så konstig dröm. Det var inte så att det som hände var så surrealistiskt men det var annorlunda från vad jag brukar drömma. Vanligtvis drömmer jag bisarra drömmar där det inte händer så mycket, de är ganska sega. Till exempel att jag går genom en lång korridor och gömmer mig för människor jag inte gillar, samtidigt som jag letar efter en munk, eller att jag är gravid men glömmer bort det för att jag måste göra klart mitt projektarbete. Typ sånna drömmar.
Det började med att det var skolavslutningsdagen och jag och Sara hoppade av 16 bussen vid järntorget i Örebro. Jag vet inte var vi hade varit men vi hoppade iaf av där. På järntorget hade det samlats massa människor från Karolinska och jag ställde mig vid ett bord för att ta fram kameran. Då kom Anton från min klass fram och frågade om jag ska följa med till McDonalds. Matglad som jag är tackade jag ja och vi började gå mot Donkan (Sara fick självklart också följa med, jag skulle aldrig bara lämna henne.. inte ens i en dröm :P) Plötsligt kom jag på att jag lämnad min väska på torget och bad de andra att fortsätta så kommer jag ifatt när jag hämtat väskan. När jag hittat mina saker, vilket tog lite tid för en gammal klasskompis från lågstadiet hade tagit mina pengar och jag var tvungen att slå honom lite, då fick jag ett sms från Anton som var mycket förvirrande. "Kjoåm ej to Donkan hklumtih om du lajfb inte vill betala 15489500000 kr för ebn hamburgare!" (typ). Jag svarade med ett "VA?!" men fick aldrig något svar :/ Värsta dissen xD
Sen kom en del i drömmen då jag var med i typ Bachelor med lesbiska tjejer. Jag fick lite dåligt samvete att jag var med för jag var ju inte lesbiskt och jag var liksom tjejen som de tävlar om. Satt jätte länge och skickade sms och bad om ursäkt och ställde in en massa dejter. Hmm..??
Sen kom en annan grabb som jag aldrig har mött, vi stod och snackade om hans snygga mockajacka ett tag och sen sa han att min parkeringstid hade gått ut på bilen och att jag borde flytta den. Jag började leta efter denna bil som jag inte kände igen och tänkte att detta kunde bli lite krångligt för jag har ju aldrigt kört förrut.
Plötsligt var jag i några gränder som såg ut som de i Gamla Stan in Sthlm men jag var helt klart i Örebro. Överallt fanns det butiker som sålde balklänningar och jag fattade inte riktigt varför jag inte köpte en klänning där. Då gick en flicka i min ålder förbi och såg helt rödögd ut. Jag vände mig om och frågade:
"Hur är det?"
Flickan brast ut i gråt och förklarade att hennes föräldrar skulle skilja sig och att hon precis fick veta det.
"Vill du ha en kram?" Frågade jag helt random men hon tackade tvekande nej, för hon kände ju inte mig. Jag erbjöd att hålla henne i handen ist och där stod vi sen och höll hand medan hon samlade sig efter gråtandet. Nu kommer det allra konstigaste.
"Tack Carro" Sa flickan.
"Hur vet du att jag heter Caroline?"
"Det vet jag inte, men du ser ut som en Caroline"
"Jag heter inte Caroline"
xD
Sen sa vi hej då och jag gick därifrån. Slut.
Jag sa ju att det var ett långt och konstigt inlägg, möjligen väldigt onödigt också men det är så att här hemma får vi inte berätta om våra drömmar. Familjen har tröttnat på att jag alltid ska göra det så..... jag skriver av mig lite här ist :P
Agnes
I natt hade jag en så konstig dröm. Det var inte så att det som hände var så surrealistiskt men det var annorlunda från vad jag brukar drömma. Vanligtvis drömmer jag bisarra drömmar där det inte händer så mycket, de är ganska sega. Till exempel att jag går genom en lång korridor och gömmer mig för människor jag inte gillar, samtidigt som jag letar efter en munk, eller att jag är gravid men glömmer bort det för att jag måste göra klart mitt projektarbete. Typ sånna drömmar.
Det började med att det var skolavslutningsdagen och jag och Sara hoppade av 16 bussen vid järntorget i Örebro. Jag vet inte var vi hade varit men vi hoppade iaf av där. På järntorget hade det samlats massa människor från Karolinska och jag ställde mig vid ett bord för att ta fram kameran. Då kom Anton från min klass fram och frågade om jag ska följa med till McDonalds. Matglad som jag är tackade jag ja och vi började gå mot Donkan (Sara fick självklart också följa med, jag skulle aldrig bara lämna henne.. inte ens i en dröm :P) Plötsligt kom jag på att jag lämnad min väska på torget och bad de andra att fortsätta så kommer jag ifatt när jag hämtat väskan. När jag hittat mina saker, vilket tog lite tid för en gammal klasskompis från lågstadiet hade tagit mina pengar och jag var tvungen att slå honom lite, då fick jag ett sms från Anton som var mycket förvirrande. "Kjoåm ej to Donkan hklumtih om du lajfb inte vill betala 15489500000 kr för ebn hamburgare!" (typ). Jag svarade med ett "VA?!" men fick aldrig något svar :/ Värsta dissen xD
Sen kom en del i drömmen då jag var med i typ Bachelor med lesbiska tjejer. Jag fick lite dåligt samvete att jag var med för jag var ju inte lesbiskt och jag var liksom tjejen som de tävlar om. Satt jätte länge och skickade sms och bad om ursäkt och ställde in en massa dejter. Hmm..??
Sen kom en annan grabb som jag aldrig har mött, vi stod och snackade om hans snygga mockajacka ett tag och sen sa han att min parkeringstid hade gått ut på bilen och att jag borde flytta den. Jag började leta efter denna bil som jag inte kände igen och tänkte att detta kunde bli lite krångligt för jag har ju aldrigt kört förrut.
Plötsligt var jag i några gränder som såg ut som de i Gamla Stan in Sthlm men jag var helt klart i Örebro. Överallt fanns det butiker som sålde balklänningar och jag fattade inte riktigt varför jag inte köpte en klänning där. Då gick en flicka i min ålder förbi och såg helt rödögd ut. Jag vände mig om och frågade:
"Hur är det?"
Flickan brast ut i gråt och förklarade att hennes föräldrar skulle skilja sig och att hon precis fick veta det.
"Vill du ha en kram?" Frågade jag helt random men hon tackade tvekande nej, för hon kände ju inte mig. Jag erbjöd att hålla henne i handen ist och där stod vi sen och höll hand medan hon samlade sig efter gråtandet. Nu kommer det allra konstigaste.
"Tack Carro" Sa flickan.
"Hur vet du att jag heter Caroline?"
"Det vet jag inte, men du ser ut som en Caroline"
"Jag heter inte Caroline"
xD
Sen sa vi hej då och jag gick därifrån. Slut.
Jag sa ju att det var ett långt och konstigt inlägg, möjligen väldigt onödigt också men det är så att här hemma får vi inte berätta om våra drömmar. Familjen har tröttnat på att jag alltid ska göra det så..... jag skriver av mig lite här ist :P
Agnes
Kommentarer
Trackback
