Ett år sedan
För ett år sedan vid den här tiden skulle jag troligtvis stå och hoppat utanför Hovet, skrikande och peppad till max. Nu blev det ju inte så... Kanske borde jag ha deppat men nej det tänker jag inte.
Allt kunde ha gått fel, för ett år sedan förberedde jag mig på det värsta. Att det inte skulle bli något mer Tokio Hotel. Att jag skulle ha varit så nära att se dem men snubblat på mållinjen och fallit, djupt. Att det inte skulle bli någon mer musik från mitt absoluta favoritband.
Jag firar det idag, allt som jag inte går miste om. Det finns ju alltid "om", men om allt går som det ska kommer det inte dröja allt för länge innan jag håller i en skiva som kommer att vara underbar, det är vad jag tror. Jag kommer att de dem live jag kommer att känna all den glädje jag missade och tack vare det så himla mycket mer glädje. Idag bar jag en Th-tröja, det orangea bandet jag hade som armband förra året och jag mötte världen med ett leende.
Wir sterben niemals aus, vi dör aldrig ut.
// Sara
Allt kunde ha gått fel, för ett år sedan förberedde jag mig på det värsta. Att det inte skulle bli något mer Tokio Hotel. Att jag skulle ha varit så nära att se dem men snubblat på mållinjen och fallit, djupt. Att det inte skulle bli någon mer musik från mitt absoluta favoritband.
Jag firar det idag, allt som jag inte går miste om. Det finns ju alltid "om", men om allt går som det ska kommer det inte dröja allt för länge innan jag håller i en skiva som kommer att vara underbar, det är vad jag tror. Jag kommer att de dem live jag kommer att känna all den glädje jag missade och tack vare det så himla mycket mer glädje. Idag bar jag en Th-tröja, det orangea bandet jag hade som armband förra året och jag mötte världen med ett leende.
Wir sterben niemals aus, vi dör aldrig ut.
// Sara
Kommentarer
Trackback
