MUSIKOFFER

Nu är det gjort! Nu har vi tagit det största steget. Sprungit ut genom skolans portar, sjungit med röster som inte fanns, hoppat upp och ner på ett traktorflak och tagit studenten! Låt mig citera min kära vän Tova Halling: "det känns som att jag är färdigstöpt i samhällets form!"

Jag borde vara bubblande glad och förväntasfull för vad som hända skall. Jag borde vilja ta språnget fullt ut och glädjas med alla de andra. för att vi nu kan göra våra egna val.  Men jag känner inte friheten, känner inte lyckan. Bara tomhet. Det känns som något har tagits ifrån mig. Att någon tog min barndom och ungdomstid, la det i ett packet och knöt ihop med blå-gula snören. Omöjligt att öppna helt, som bara gåra att kika lite på.

Det kända sångtexten som tusentals studenter Sverige över sjunger säger att "den ljusnande framtiden är vår". Men om jag ska vara ärlig så ser jag ingen framtid och det skrämmer mig.

Jag kanske bara inte har fattat det hela riktigt än.. kommer nog göra det snart.. på måndag.


Trots tvivel och viss seperationsångest så hade jag en otroligt fin dag igår, hoppas ni inte tror annat! :D


Agnes